VECKANS FÖRHOPPNING: Nämen snälla nån, detta är inte en förhoppning, detta är ett krav! Jag vill att det ska vara så mycket decembermys denna och nästföljande 3 veckor att det jag kommer att behöva fylla på ljusförådet minst 1 gång per vecka, köpa snittblommor varannan och att det, när jag går förbi någon osar saffran och kanel om mig. VECKANS MOTION: Var och styrketränade på lunchen idag och var så svag, så svag. Knixade till ryggen på mitt enda träningspass förra veckan och har fortfarande känningar av det. Det sjuka är att det hände i en övning det inte ens bör hända i!? Kanske är det senaste veckornas stress som beter sig åt i mitt ryggslut? Kanske är det därför jag känner mig så svag!? VECKANS MYS: Jag myser i det lilla, det är det där med tända ljus, en liten svart hund som snusandes ligger med huvudet på mitt lår när jag sitter här och skriver. Det är promenaden runt sjöstan efter att jag har jobbat klart idag. Det är planerna som sprids för andra sidan årsskiftet. VECKANS FUNDERING: Hur många lussekatter hinner man äta under december? Kommer vi ha mycket snö den här vintern? Kan man få tinnitus om man lyssnar på julmusik dygnet runt? Finns jultomten? Varför är saffran gult? Och andra existensiella frågor. VECKANS SMAK: Haha, nej men jag kommer börja bli tjatig om jag svarar saffran va? 😂 Skämt och sido. Jag vill slå ett slag för söndagssteken. Himla mysigt och gott, känns som hemtrevligt på något vis. Tänk att du går ut på en promenad medan den liksom sköter sig själv i ugnen. Toppen skulle jag säga. Nästa steg för mig är att ta en jägarexamen så att man kan laga det man själva har fixat. VECKANS TREAT: Jag ska se till att äta något gott som då såklart är lika med sött eller salt varje dag den här veckan. Det kan vara någon liten god ost, kanske mina nybakade lussekatter, kanske pepparkakor. Ja ni förstår. The sky is my limit. Chips. Chips kan det va. Blev så sugen på det nu. VECKANS MANTRA: Se glädje - ge glädje. Jag gjorde ett meditationsupplägg för ett tag sen som hade fokus på det. Rackarns så mycket det ger om vi bara ser till att tänka på livet från det perspektivet. Nej men för fan inte jämt hela tiden men kom igen. En vecka kan vi ge det - glädjen alltså. Man får gärna dela det med nån annan, typ le mot någon på stan (japp gäller även dig som bor i Stockholm, fast att du blir uppfattad som en märklig person). Eller säg en komplimang högt som istället för att behålla den i din tanke. Ok? VECKANS SELF CARE: Jag ska gå och lägga mig i tid. Smörja in mig med olja som dofta gott och lägga bort mobilen direkt när jag kommer till sovrummet. VECKANS POÄNG: Ta beslut, eller stå kvar - sen gå vidare, släppa. Inget ältande, vridande och inget vändande. Så.
