Dag två på vandringen bestämde vi oss för att köra lite off road. Den rutt vi hade kollat ut på förhand slingrade sig utmed en sjö och jämns med ett fjäll, ett fjäll som vi såklart var taggade att klättra upp på, så så fick det bli. Och oj vad glad jag är att vi vågade chansa på det. Det gjorde att vi fick äta lunch till en otroligt vacker utsikt och övernatta i stort sett högst upp på berget vi vandrat uppför i en klyka mellan två toppar. Det innebar också att kryssa mellan massa snö för att inte riskera att gå igenom och att ta snåriga omvägar. Det blåste ordentligt då på kvällen när vi satte upp vårt tält och jag kunde inte låta bli att fundera över vad som skulle hända om vindstyrkan tilltog under natten eller om ett snöoväder skulle bestämma sig för att slå till. Något i de tankarna är det som gör det hela så mycket mer spännande, äventyrslivet kittlar. Att sen vakna mitt i natten och kika ut genom tältfönstret, en midnattssol som strålar, ha utsikt till oändligheten och att vara helt utlämnad i det som kallas öde. Det mina vänner, det har nåt. För er som vill veta exakta sträckan så gick från Guijarestugan tog sikte mot Lomtjärnsstugan, upp över fjället med 1 övernattning på grund av att snön stoppade oss.
