För exakt ett år sedan, kände jag mig nervös, taggad, förberedd, oförberedd, förväntansfull, sprallig, illamående och allt där till. För exakt ett år sedan hade jag Stockholm Maraton runt knuten, mitt första Maraton någonsin. För 8 år sedan bestämde jag mig för att börja springa. Ja ja, jag har såklart sprungit hela mitt liv, men jag har aldrig varit mycket av en löpare, jag har snarare varit en löphaterska. Hade någon sagt till mig då att jag skulle springa ett maraton hade jag vägrat tro dem! I år ska jag inte springa, men jag vill såhär några dagar innan dela med mig av den sammanfattning jag skrev ihop efter förra årets prestation. Tänker att jag gärna skulle vilja ha läst den innan jag gav mig iväg och kanske ha som en morot under loppet! Läs min sammanfattning HÄR Jag önskar er all lycka till som ska springa och ni som funderar.. det är bara att göra, kan jag så kan ni. Lycklig efter att ha avverkat mina tuffaste kilometrar ute på Djurgården. Typ slutkläm, bara cirka en mil kvar. Segergest! Hade kunnat springa med armarna uppsträckta från att jag entrade Stadion. Lyckan här är obeskrivlig. Jag blir lite lipig och sentimental av att titta på dessa bilder. Har inte sett dem på länge.