Stilla höstkväll med klarblå himlar kantad av rosa solnedgång. Joggingsulor möter asfalt kraftfullt och lätt. När pulsen stiger, letar sig andetagen djupare ned i mitt bröst. Varm svett möter kall hud. Mitt i stan rensar jag bort alla tankar om måsten, där någonstans förvandlas jag till mitt bästa jag. Där mitt i stan är det bara jag, jag och hjärtat som slår. Rörelsen tar mig framåt, kroppen utmanas, benen bär. Det är fint att tänka på. Det enda som betyder något. Min stund, mitt nu, frihet.
