Det inte är så konstigt att vi kopplar träning till utseende med tanke på att träning påverkar både utstrålning, hållning och kroppsform. Det är ju på många sätt helt fantastiskt. Men när det handlar om att vi letar fel på våra kroppar så att utgångspunkten i träningen ligger i att förändra något vi inte tycker om, att drivkraften ligger i något negativt - då tror jag personligen att det blir svårt att någonsin bli nöjd. Att träna tankar kräver lika mycket, om inte mer, som den tid vi lägger på att träna fysiskt. Att tycka om sin kropp är inget vi bara bestämmer oss för, det behöver få ta tid. Mina bästa tips : 1. Känslan i endorfinruschen! Fokusera på KÄNSLAN som träningspasset ger. När du pressar armarna över huvudet en gång till fast att du är helt slut, springer en extra intervall fast att benen skakar. Njutet som uppstår när du flämtande slänger dig på golvet efter sista setet samtidigt som endorfinerna rusar. 2. Kropp och skalle i symbios! De dagar kroppen orkar fast att skallen är slut. De dagar du nästan ställer in träningen, men ändå ser till att få det gjort. Notera det som en seger, var tacksam över att du har viljan att vårda kroppen att du äger dina val. 3. Utveckling i det mätbara. Hitta någon övning att utvecklas i. Armhävningar på tå? Pullups? Handstående? Se till att dedikerat träna på att lära dig en ny övning. Lovar att det ger så mkt mer pirr och stolthet över hur grym kroppen är än att stå och granska sig själv med förstoringsglas i spegeln.
