Haha, har jag tagit bild på något annat än kaffe? Lol. Tycker att både kaffet och bilderna är ganska talande för hur jag känner mig. Jag myser men känner inte att jag har något att säga. Jag kastade lite in handduken när det kom till bloggen sista veckan på utbildningen. Det blev för tufft, att ha ork kvar efter att ha jobbat igenom mina PT-kunder efter långa dagar av yoga och filosofi. Jag vill säga tack för att ni alltid stannar kvar och har förståelse i både bra och dåliga tider. Jag var helt säker på att jag skulle komma tillbaka med massa kraft och energi här denna veckan, men har varit HELT slut, så så trött. Vet att det såklart är efterdyningarna av 4 riktigt intensiva veckor. Det är ok men lite frustrerade. Det brukar alltid vara så att ju mer jag känner för att skriva, trycka fram något inlägg, desto mindre kommer jag på att skriva om. Frustrationen över att ha kreativt skrivande som sitt jobb. Jag har iaf haft massa tid att tänka på hur jag vill jobba framåt. Det gör att jag känner mig så otroligt peppad och motiverad över att komma hem och sätta tassarna i allt. (Haha. Oj vad jag ändå kan skriva om jättelång om ingenting.) Nu tillbaka till bilderna. Det har inte varit så mycket fritid men jag älskar ju min kamera och har försökt att fånga varenda sekund, nästan. Har försökt att fånga allt som är Nepal för mig och som jag inte visste att jag kunde vänta mig. Allt från otrolig natur, till nya vänner från yogahemmet. De promenader som vi älskat, den oändliga dimman, en och annan kaffe, hotellfrukost och fria dagars glans, att inte behöva passa en enda tid för första gången på evigheter. Lyxen att kunna sköta jobbgrejer som jag aldrig hinner på en solstol i Nepal. Ja och sist, det bästa jag vet är när det är torsdag en påskhelg, jag hoppas att ni har den härliga påhelgskänslan i hela kroppen. Vi hörs imorn! Puss