I Veckorevyn läste vi om hur man skulle banta, jag och min kompis. Då gick jag på mellanstadiet. Jag och en kompis bestämde oss för att köra bantningshelg - äta nyttigt (läs lite), basta, simma och gå långa promenader. Det var harmlöst men hela utgångspunkten - ”saker man gör för att bli smal”.Det vill säga. Jag blev tidigt medveten om mitt eget beteende både när det gäller kost och träning. På den bra sidan - jag insåg även ganska tidigt att jag har en avslappnad inställning till vikt vs hälsa.Som tränare fick jag som ganska ung vara bollplank för osunda tankar både runt träning och kost det gjorde mig ännu tryggare i att stå emot, kanske var det en anpassning för att jag märkte att det behövdes. Jag och mina åsikter behövdes.Generellt tror jag att man kan säga att vi människor aldrig någonsin kommer att vara nöjda. Antingen har vi för mycket form, muskler eller tvärtom. Så att koppla träning till utseende i första rummet känns alltid aningen märkligt för mig. Så hur gör man egentligen idag? Alltså med dom unga tjejerna som inte har hittat rätt? Unga tjejer vars vardag präglas av iscensatt perfektion. Verklighet? Knappast.Det där med att Veckorevyn kom en gång i månaden och satte griller i skallen på mig jämfört med idag? Flöden uppdaterade per sekund. Dagar, veckor, månader och år fyllda av bilder, bilder som ju säger betydligt mer än tusen ord och ett uppslag i Veckorevyn.Jag är uppriktigt nyfiken.
