Egentligen handlar inte den här hösten så mycket om att jag färgmatchar jacka med pasta eller om att jag har börjat bli jävligt bra på att fånga min hunds personlighet på bild, det handlar inte om springturerna, om att jag skrattar, sover massa timmar om dygnet, hur sjukt goda bullar man kan köpa, eller för den delen (om vi nu ska kika utanför mitt oviktiga liv) att omvärlden är upp och ner. Det handlar mest om att min läkare försökt övertala mig att godkänna honom att sjukskriva mig för utmattningsdepression. Har svårt att para ihop dom orden med mig samtidigt som jag förstår och undrar - vad är det för värld vi har skapat när jobbet tar så mycket av livet att vi blir sjuka av det på löpande band? Kommer radera 2022 ur mitt liv och aldrig mer tänka på det.
