Sheabutter från Bodyshop. Jag smörjer mina armar från handlederna, fortsätter upp mot axlarna. Känner hur doften av den blir tydlig med hjälp av värmen från min kropp. En doft som gör att jag känner mig trygg. Funderar. Har inte använt sheabutter på säkert tio år. Kommer fram till att det är en doft som hör till en annan del av mitt liv. En tid då jag var rädd för att vara ensam och trivdes med allt som var tryggt. Han som jag levde med då, min första stora kärlek gjorde mig trygg. Ville inte vara någon annanstans än i hans famn, ville att han skulle känna att jag var hans hamn. Små lätta moln. Det blåste upp till storm, jag skapade kaos och var i kris. Behövde reda ut vad som var jag och vad som var vi. Flyttade till Köpenhamn, sökte ensamhet, kanelsneglar, letade musik, åt fruktsallad och hade inga pengar till att gå ut. Köpenhamn-Jönköping-Jönköping-Köpenhamn. Sheabutter. Fick mig att inse att utan den tryggheten vi skapade där och då, hade jag aldrig vågat ta klivet ut i livet. Aldrig åkt till Köpenhamn, blivit sårad, varit förtvivlad, lärt känna min magkänsla, känt det skratt som kommer efter år av kris, startat eget eller skapat äventyr.
