Hej all you followers. Jag fick ett meddelande, som i sig inte var illa ment, men det fick mig att fundera över hur snabba vi är på att kategorisera varandra. Jag tror att det i grund och botten handlar om att skapa sin egen trygghet, men att det i längden inte hjälper en jäkel. Jag vet att jag fram till en viss ålder hade ett otroligt stort behov av att göra detsamma. Funderade mycket över om jag var den där lite lyxiga tjejen med blus och och tighta byxor, en liten klacksko, hästsvans med avslut i en samlad lock och pärlörhängen alternativt den coola tjejen med baggy jeans, tröja med tryck, snygga sneakers och massa hål i öronen och en slarvig knopp på toppen av huvudet? Ja ni kanske skrattar nu, men oj som jag lade mycket energi och tankeverksamhet på detta. Bestämma vem jag var så folk skulle veta. Hade även grova problem gällande huruvida jag skulle vara den där kristna tjejen som gick till kyrkan varje fredag eller om jag kunde vara en pratypingla som gick på one off disco när det en gång i månaden dök upp i Ulricehamn. Jag funderade även på om man kunde vara både cool och snäll samt om det var töntigt att tycka om att vara i skogen när man gillade att hänga i stan. Men sen nånstans på vägen kom jag på att jag inte behöver välja. Jag kan ha på mig klackar till baggyjeans och tisha till pärlörhängen. Att den enda gången det var disco för högstadiefolk i Ulricehamn så behövde jag inte gå till kyrkan. Att det är coolt att vara snäll. Skogen blev min frizon, stan mitt ställe för häng. Jag märkte redan där och då att delar av min omgivning verkade ha större bekymmer med en okategoriserad mig än vad jag själv hade. Ja och så har livet fortsatt, att försöka kategorisera mig. Jag tror dom flesta av oss är lite sött och lite salt. Lite mjukt och lite riv. Och jag tror att livet blir tråkigt av att följa en mall, krångligt om man försöker bestämma hur folk är. Bara för att jag dricker bubbel varje dag på en semester är jag inte på en partyresa och skulle jag vilja träna varje dag och inte dricka bubbel så är jag inte på en träningsresa. Jag har väldigt sällan träningsuppåll bara för att jag inte lägger upp träning i mina sociala kanaler och det som syns i mina sociala kanaler är utvalt och en bråkdel av hela mitt liv. Jag tycker sällan att det är passande att dela in folk i fack, men jag gillar att umgås med folk som fackar ur. Trygghet är bland det finaste vi har, den som vi skapar i oss själva eller som ett par. Utöver det måste vi låta folk vara.