Träna. Det är bara att göra. Finns så mycket fördelar. Man mår så himla bra efteråt. Blir en bättre människa. Känslan av att känna sig stark, av att känna lugn. Endorfiner som skojar runt och bjuder på fredagskänsla. Sömn som är godare. Mat som smakar bättre. Kinder som får färg, hud som får glow.Allt det och lite till.Vi vet att det jag skriver ovan är sant. Men! Det är ljug att träning bara är att göra. Och! Det är långt ifrån alltid kul.Det är svårt att få till när livet är intensivt och vardag kräver minutiös planering. Det blir värre av att motivationen har kommit avvägar, serier tar över ens väsen så pass att man tänker på engelska och konstant hör vinjettmusik. När man har barn som ska stimuleras. När träningsfantasin inte räcker längre än till spinningen man går på varje vecka, trots att man hatar spinning och instruktören som kör 17.30 klassen, bara för att spinning bränner så himla bra. När dina träningstights är från 90-talet och skär in i magen och röven.Ni fattar vad jag menar.Visst är det fascinerande att något så bra kan vara så svårt? Fascinerande att så små saker gör det så svårt.Jag tror att det i mångt och mycket handlar om att vi gör ett alldeles för stor grej runt vad träning ska vara. Vi sätter för höga krav som är orimliga att nå.Även en liten dos träning är en stor förändring för den som inte är van att röra på sig. Så "lite" som 1-2 dagar i veckan kommer göra att du mår bättre, känner dig starkare och kräver faktiskt tillräckligt/rimligt mycket förändring av ditt "vanliga" liv initialt. Varför göra det svårare än så?Ändå strävar du efter 3, 4 kanske 5 dagar för att det ens ska räknas som träning. (Med andra ord en livstilsförändring som kräver att du ändrar om typ 70 procent av din fritid.) Ja men det är ju så vi är. 5 dar annars kan det va.Träningsresultat är långt ifrån lika med att du måste harva runt på någon slags högintensivt cirkelpass med dunkande musik och en arg coach. Samtidigt som svetten lackar och du knappt vågar tänka tanken på att du ska tillbaka till stället som du egentligen tycker borde byta namn från gym till helvetet.Det gör inget om du låter dina första pass vara lugna, sköna och väldigt få till antal. Bättre att jobba på det sättet och känna att man längtar efter nästa pass. När du känner att det faktiskt funkar att få ihop 1 dag/vecka under typ 6 veckor, då, först då, ökar du dosen till två och så vidare. Lovar att det är mycket härligare mentalt än att plocka bort pass.
