”Att investera i sig själv” låter så högtravande och svårt att jag tror det flesta ger upp redan innan man ens har börjat. Att det är viktigt att investera i sig själv - o ja. Är det enkelt - verkligen inte. Men såhär. Hur ska vi kunna hålla ihop som människor om vi inte ser oss själva och våra egna behov!? Hur ska vi annars kunna lyssna inåt och faktiskt höra vad som pågår eller för den delen förstå vår kropps signaler när det varnar för att något är fel? Hur ska vi kunnas finnas för familjemedlemmar och vänner om vi slutat höra vår egen röst? Veta vad vi behöver för att må bra om vi inte kommer ihåg hur bra känns? Dagligen pratar jag med kvinnor som känner sig stressade,otillräckliga och har beteendedrag som gör att man själv hamnar sist på priolistan, då när man har bockat av allt på checklistan. Kvinnor som slits mellan karriär och att informera om att ”varje-tisdag-går-Maja-på-gymnastik-älskling”. Samtidigt som man rafsar åt sig något som stillar hungern och får belöninsystemet att jubla och missnöjt suckar över att man borde gå träna samtidigt som man är alldeles för trött.”Om man vill så går det”. Jo men så är det nog och det säger jag inte för att skapa mer press. Vad jag menar är att, om vi istället har rätt typ av utgångspunkt, när vi pratar om att ”investera i oss själva” så ändras plötsligt spelplanen. För kanske är det så att i perioder av livet då när 10 minuter är det enda kan få till, kanske också det enda vi behöver? Kanske är det så att 15 minuter är det enda rimliga just för nu. Alltså vi inte får glömma bort att 10 och 15 minuter är mer än inget och allt är bättre än inget när alternativet är att det inte blir något. Är ni med? Jag ska till skogen på torsdag men hela jag behövde skog redan idag. Så jag bestämde mig för att sluta jobbet lite tidigare än planerat och direkt ge mig ut för att njuta av solen. Det blev två timmar, två välinvesterade timmar. Just nu känner jag att om inte jag prioriterar mig själv på det sättet kommer jag bli sjukskriven, med andra ord - prioritera blir enkelt. Men såhär en annan gång hade det räckt med 10 min - sätta mig på en sten känna oktobersol i ansiktet. Dra skogsluft i lungorna. Nu kommer några frågor till dig:Vad behöver du den här veckan?Vad eller vem stoppar dig från att få det du behöver? Kan du kommunicera det du upplever - kanske är det enkelt att lösa bara det blir tydligt?Kan du be om hjälp för att kunna prioritera? Vi behöver inte lösa allt själva jämt. Kan du sänka ambitionsnivån kring ditt behov för att få till det? När sist prioriterade du dig själv?Bla bla bla! Godnatt! Nu ska jag sova!
