När jag sa upp mig från mitt marknadsjobb och började jobba på restaurang fick jag ofta frågan ”vad ska du göra sen?” Som att det inte dög att jobba resturang. När jag startade eget och sa att mitt fokus skulle vara hållbar träning utan fokus på fysiska resultat sa folk att ”så kan man inte sälja träning”. När jag berättade om vad jag hade för mål med att starta eget - att försörja mig på träning, att blogga på ELLE och att så småningom öppna min egen studio sa dom ”vet du hur svårt det är, hur hård konkurrens är”? När jag skulle gå yogautbildningen undrade man om ”jag skulle bli sådär flummig nu”. Den där gången jag sa upp mig för att börja jobba på restaurang ändrades hela min spelplan. Där och då lärde jag mig att inte bry mig om folk som värderar mig för vad jag gör inte för den jag är. Ingen av dem som värderar någon på det sättet kommer att hålla dig i handen när du går och lägger dig med söndagsångest över att kliva upp och gå till jobbet på en måndag. Hade jag brytt mig om dem som undrar ”vad jag ska göra sen”, lyssnat på dem som sa att det inte går att försörja sig på långsiktighet, att konkurrensen är för hård i träningsbranschen, att driva eget är för svårt, att yoginis är på ett visst sätt då hade jag stått kvar på det jobb jag fick efter gymnasiet agerat utifrån förväntningar istället för kapacitet. Det hade inneburit att jag inte vågat - bara varit. Mitt liv, det är jag som lever det, jag som bestämmer.
