Min mammas flicknamn - Karjalainen fick henne att andas ut av lättnad varje gång hon slapp presentera sig med efternamn. Davids morfar kom till Sverige för att jobba och slita livet ur sig, Pizzoni var inte sådär Italienskt exotiskt då som det är nu. Mormor och morfars lägenhet var liten och trång. Det röktes under fläkten i området jag inte sett maken till i den trygga vackra Ulricehamn, men det bjöds alltid på varma kramar, kärlek och skratt där i det enkla livet efter flykten från krig. Människors lika värde lärde jag mig om i grundskolan. Att ALLA människor har lika värde var inte svårt att lära sig, inte ens som barn! Jag kommer ihåg mina första invandrade skolkamrater, jag minns att det var ovant och lite läskigt att säga Arijana, Afrose och Nehat, namn jag inte hade hört förut. Det var också begränsande att vi inte kunde kommunicera obehindrat (men utöver det, spännande). Mina lärare var nogranna med att berätta att det är viktigt att alla ska få vara med och leka och det vet ju alla - lek har sitt eget språk. Vi pratar om ett missnöje när vi pratar om svensk politik, att någon måste börja sätta gränser, våga säga ifrån, att det är för lojt. Och att ja minsann ”SD vågar iaf stå för nåt” - Mmm precis RASISM. Jag märker det lite här och var, alldeles för nära inpå att de liksom smyger sig in, försöken att rättfärdiga att man lägger sin röst på rasister. Det skrämmer och gör mig ursinnig på samma gång. Att vi som privilegierade bortskämda svenskar inte vill dela med oss av vårt land till människor i nöd som flyr konventioner och krig. Jag menar, inte ska väl någon blatte som inte jobbat och gjort rätt för sig i det här landet komma och störa i våra perfekt städade hem, med puffade kuddar och charkbrickor! Förlåt men jag spyr. 🤮 Vet inte hur många gånger jag har fått beskrivet för mig att en brottsutövare har brytning eller ” att han var mörk”. Såhär. Jag skiter i vilket. Ingen man ska våldta en kvinna oavsett om den har hår och hudfärg. Att personifiera dårskap i ursprung är inte relevant!? Det är inte heller relevant att någon som flyr till ett land ska behöva söka tillflykt i kriminalitet för att hitta samhörighet. För det hoppas jag att alla förstår - att samhörighet är lika viktigt som livet. Jag tror inte att jag enbart talar för mig själv när jag säger att jag mer än gärna hade hängt i ett svenskt community om jag över en natt hade tvingats lämna det land jag älskar för att hamna hundratals mil hemmifrån i en ny kultur, men nya spelregler - utan en krona på fickan - lämna utan allt. Sen vill jag gärna påminna om att den största delen invandring enligt Migrationsverket hittills detta året är anhöriga till såna som har fått ett jobb i Sverige eller forskare, egna företagare och internationellt utbyte exempelvis idrottsmän, tätt följt gäststuderande och doktorander. Delen som är här för att det flytt för sitt liv, dom som ”folk” har så mycket åsikter om, fyller inte ens 1/3 av den invandrande kvoten. Jag tackar livet för mormor och morfar Karjalainen som banade väg för min mamma att skaffa sig ett bättre liv, som lärt mig allt om att inte ge upp och att inte klaga i onödan. Jag tackar morfar Pizzoni för att han vågade ge sig iväg till kalla Sverige och bruna böner för att förgylla mitt liv med sitt barn-barn, salami, tryffel, smakrika ostar och kraftfulla viner. Jag är tacksam över allt det vackra i färgsprakande tyger, västerländsk livsåskådning som yoga, filosofi och öppenhjärtighet. Jag är glad över falafel, rytmer i musik som får min själ att vibrera och kroppen att dansa. Spännande mönster, arkitektur med spännande former, parfym och allt annat extraordinärt som mitt liv har berikats med genom invandring. FUCK RACISM
