Den senaste tiden har jag tänkt mycket på reaktioner. Varför vi reagerar, hur vi reagerar, förväntningarna som ligger i en reaktion. Hur vi är snabba på att vara dömande och dela ut domar. Det känns som att, om vi inte beter oss som förväntat under tuffa perioder, då är det inte problemet så pass allvarligt att vi bör ta upp det!? När jag hade det som tuffast i våras då och delade med mig av det till er, så tänkte jag: ”nu måste jag leta upp en bild där jag ser riktigt sorgsen ut”. En stund senare kom jag fram till att det hade känts konstigt för mig att illustrera det så, på grund av att även när jag mår som sämst har nära till leende. Samma sak, om vi sörjer någon eller lever i en relation som tar slut och vi ändå väljer att hitta på saker och visa oss glada så är det inte lika med att vi inte kämpar med vår sorg. Vi måste komma ihåg att vi alla hanterar livet och dess fram- och motgångar på olika sätt. Det finns inga rätt och fel, jag önskar att vi kunde vara stora nog att förstå det. Att döma någon är komplicerat, då jag tror att det flesta av oss är långt ifrån felfria. Inte sant?
