Jag tänker på hur jag såg på min kropp när jag var liten. Hur den var ett redskap för att kunna springa snabbt, klättra högt och hoppa långt. Hur enkelt det var att strutta runt naken, hur jag valde frisyr efter vad som gick snabbt att tvätta och inte tänkte så mycket på hur det såg ut. Kanske är det naivt att tro att man någonsin skulle kunna se sig själv på det sättet igen, kanske är det en illusion. Oavsett vad, så har jag spenderat ganska mycket tid med att tänka snälla tankar om min egen kropp och utseende, velat hitta frid i hur jag känner mig. Funkar det? Kanske inte alltid men när jag uppmärksammar mitt eget destruktiva beteende blir det betydligt lättare att förhålla sig till tankarna och inte ge dem för mycket utrymme. Jag vet inte hur ni tänker och jobbar när det kommer till att visa er själva kärlek och respekt. Men om ni inte bestämmer er för att vårda er insida och tankar på samma sätt som ni vårdar er utsida, vågar jag lova att ingen träningsform eller diet i världen kommer att få er att känna er nöjda. Det sitter inte i kilon eller form. Det sitter i era skallar och handlar om känslan att vara bekväm.Jag tänker ofta på hur enkelt det är att leta fel och hur svårt det är att se på sig själv med rättvisa ögon. Jag tror att vi alla brottas med växtmärken, linjer och skavanker, att vi alla jämför och värderar. Vi väger oss i samhällets normer och jämför med ideal som är för snäva eller för långt ifrån oss själva och dömer på ett sätt som gör att vi målar in oss själva i ett fack. Jag tänker att det händer att vi mår dåligt av att vi inte accepterar oss själva som vi är och blir besvikna för att vi lockas av tanken på att förändras. Hur det än är så hoppas jag att vi alla kan enas om att det viktigaste som finns i livet är att vara sanna mot oss själva oavsett vad det gäller och det handlar inte om vad vi gör och inte gör, det handlar om hur vi hanterar våra val och hur vi påverkas av besluten vi tar. Hur vi värderar oss själva och vad vi väljer att lägga fokus vid. Jag tänker att det har något, att tycka om både det mjuka och varma, hårda och snabba, att vara okej med att vilja engagera sig i det yttre och vara trygg i att det går att förena med att jobba inåt!? Att om vi inte jobbar inåt kommer sättet vi väljer att förvalta det yttre på inte ha någon betydelse.
