Jag tror på att leva dynamiskt, utan att för den delen rädas det statiska. Det är något beundransvärt, näst intill modigt över att ge saker tid, i en tid som baseras på otålighet. Något vackert över att vara våga utmana för att hitta rätt. Vi pratar om att vi vill ge saker tid, låta träning bli långsiktig men blir otåliga om vi inte ser resultat efter några veckor. Vi blir snopna när någon byter bana men pratar ofta om att hitta ett jobb som förgyller vardagen. Vi vill förverkliga drömmar men kikar på andras självförverkligande. Vi lever i förväntningen att ett enda val kan leda oss rätt direkt eller för den delen att vi kan ta beslut nu som ska kännas lika bra om 10 år!? Förstår ni vart jag vill komma?
