[caption id="attachment_1803060" align="alignnone" width="1000"] Fotograf: Pamela Hanné[/caption] 17 mars. 7 år sedan idag. Det är lätt och självklart att ha David runt sig. Han är omtänksam, pålitlig, vacker och vill mig så väl, Så så väl. Han hejar alltid på mig, låter mig vara fri och kreativ. Jag tror han fascineras av min personlighet, både det som är lätt- och skojsamt, men också det allvarliga och djupa. Jag är ingen lek. Jag är ständigt påväg, rastlös, på många sätt hopplös och jävlig. Stannar sällan upp men lever alltid mitt fullaste. David är eftertänksam, tålmodig och varm, skulle aldrig någonsin göra mig illa med avsikt. Jag är tacksam över att han alltid ser till mitt bästa, även när livet utmanar mig, oss. Jag älskar honom för den han är i allt det ödmjuka, viljan att alltid vilja göra mer, vägra ge upp. Förundras över att han är ständigt påväg framåt, tar mig med sig. Kärlek är svårt och komplicerat. Idag vill jag inte fokusera på det. Idag vill jag bara känna storheten i att kunna älska och bli älskad.
