Efter några dagar på vägarna var det skönt att komma fram till Milano och landa lite. Även om det gått otroligt smärtfritt hela vägen så har vi liksom bara pausat kort och sovit en natt och sen stuckit vidare så att få två nätter och tre dagar i en stad som vi redan känner gjorde att allt bara lugnades ner lite. Dessutom åkte vi från iskallt och regnigt Innsbruck till sommarvarmt och grönt Milano. Bara det... Smärtfritt skrev jag och det ÄR verkligen sant. Det här är helt sjukt men jag och Simo hamnade inte i ett enda bråk, knappt en enda dispyt längs hela vägen och det borde väl nästan ges någon form av medalj för med tanke på att vi suttit i en bil med två barn i xxxxxxx timmar? Vi tycker i alla fall att vi varit oerhört duktiga, lyhörda, snälla och pragmatiska denna resa. Och barnen då? Ja Essie har varit någon form av klassens ljus hela resan - några "är vi framme snart?" har det kommit från baksätet men annars har hon hållit humöret uppe åt oss alla hela vägen. Rocco, jodå, vi ska inte klaga på minstingen heller även om han numera får rejäla utbrott av massor av olika utbrott - oftast för att hans bilar inte kommer tillbaka till honom när han kastar dem på golvet (who knew) eller att pappa går på toaletten (han är väldigt pappig just nu). Men på det stora hela, inga stora missöden alls längs vägen. Nu jinxar jag garanterat detta till tillbaka-vägen men må så vara. Vi stannade alltså i tre dagar i Milano och hängde med vänner, besökte Fondazione Prada och gick på lekland (mer om det i annat inlägg). Det är en lyxig känsla tycker jag att ha vänner i olika städer, oavsett om det är Milano eller Malmö så gillar jag känslan i att ha vänner i olika delar av världen. Det gör att man dels får se mer av en stad än om man bara följer guideböcker och dels så känner man sig på något vis mer invigd och hemma, som om ens kompisars hem blir ens eget för en liten stund. Efter härliga dagar i Milano hade vi bara en sträcka kvar på vår lilla roadtrip och den tog oss raka vägen till Monterosso Al Mare och där är vi nu! (Imorgon kommer också ett inlägg om två riktigt bra smultronställen i Milano att besöka om man åker hit!) Rocco sticker ut handen genom väggen på Fondazione och Simone, ja jag vet inte riktigt vad han gör om jag ska vara helt ärlig.
