Vad passar bättre än att drömma sig bort när man ligger hemma, sjuk på soffan? Önskemål har funnits gällande Alexandras eget Sun Trip (resebyrån i sällskapsresan). Era önskemål är min lag. Först ut av guldkorn jag vill tipsa om blir Sri Lanka. Vi var där förra våren och valde att åka längst ner till sydspetsen. Inget konstigt med det beslutet alls. Där är det nämligen väldigt bra surf. Förutom att göra en 3 dagarsutflykt innehållande safari och teplantage höll vi oss där. Vi bodde på underbara Ceylon Sliders som drivs med finngertoppkänsla av svenska Linn och Petter. Varför dit? Du ska åka till Sri Lanka om du är en person som tycker att det är härligt att byta den oerhört tillrättalagda vardag vi lever i. Om du gillar när strömmen bryts mellan varven, att få bli glad över att få uppkoppling, tycker att det känns lite exotiskt när trycket är lågt i kranen och du behöver fundera över hur mycket vatten du slösar. Du älskar att vara en sådan som får leva enklare, men ändå aldrig behöva ge vika för det där lilla extra i livet, med finess på mat och boende. Bästa med? Väldigt mycket är bra. Men framförallt är det ett land som är oerhört vackert och grönskande. Öns landskap är dramatiskt, du kan fånga allt från milslånga stränder, till små bukter med hemliga stränder. Du kan åka upp för höga berg med teplantager, du kan bada med sköldpaddor och smyga på dem när de lägger ägg, eller åka på valsafari. Du kan surfa, yoga eller bara vara. Ja men så det bästa är nog allt som går att upptäcka och göra. Varför ska du inte resa dit? Om du vill att ett land ska vara perfekt, näst intill västerländskt kommer du att bli besviken. Du ska inte heller resa dit om du vill att det ska finnas en gata med bra restauranger, uplägget ser inte ut så, det finns en massa pärlor, men dem behöver du leta upp och ta dig till. Kan inte komma på något mer än det. Jo kanske, det skär i hjärtat att se hur de hanterar sopor. Små eldar med plast och ja, allt du kan tänka dig brinner lite överallt. Kommer jag att resa tillbaka? Ja definitivt. Sri Lanka är ett land som har allt jag söker. Otroligt god mat, vänliga människor och ett alldeles extra speciellt ljus på kvällar och eftermiddagar som flyttar in och fastnar i själen. Det känns tryggt och välkomnande att vara turist, även om du måste vara en hård förhandlare i vad du än gör. Du lever ett lättsamt liv och som på så många andra ställen i världen vill jag alltid stanna lite längre. Om jag åker dit igen, vad skulle jag göra annorlunda? Jag ska ha svinmycket pengar så att jag kan bo här. HUR SJUKT GALET FINT? Sen, även om Ceylon Sliders är fantastikt och gör det värt att vara nära Weligama så är det inte öns mysigaste strand. Den lämpar sig perfekt för att köra första dagarna av surf när man vill friska upp kunskapen efter, låt säga ett års frånvaro, men annars, nja. Lite mer väster ut mot Galle kan man däremot ta vara på riktigt vackra stränder. Dit åkte vi nästan varje dag för att käka, hänga och bada. Så nästa gång blir det nog Talpe till fördel för Weligama. Morgonljuset på Ceylon Sliders takyoga-studio är inget man skojar bort. Varje morgon i över två veckor startade här. Kolonialstaden Galle är så vacker. Sliten på ett sätt som gör att man vill höra vad väggarna viskar! Obligatoriska kattkompisar. Blir ju ganska mycket godare sådanahär skålar och fruktjuicer i tropiska länder där frukten är solmogen. En sådan sak jag ofta blundar och försöker återskapa smaken av i mitt huvud. Ceylon Sliders är så galet snyggt. Sjukt nog glömde jag att ta bilder på våra två olika rum där. Semesterskalle!? Surf i solnedgång. Det bästa jag vet. Funderade ett tag på om jag skulle fria till David på en sådan session, men blev för ivrig när jag fick ringarna och funderade över vad som skulle hända om jag tappade ringarna i vattnet. Okej!!! Ni förstår vad jag menar med ljuset!!! Ja sen på tal om aktivitet. Vi hörde ju talas om att man kunde vandra upp för flera 10 000-tals trappsteg till Adams Peak mitt i natten för att kolla på utsikten, så det gjorde vi. Det var väl värt det när utsikten från toppen och vandringen ner såg ut såhär. Ja men sen den där naturen alltså. Den är rätt vacker. Det här lilla pepparkakshuset som vi flyttade in i för en natt, i närheten av nationalparken Ulawadawa var en jävla dröm. (Förutom att nån liten insekt käkade på mig så att jag vaknade upp som en brinnande prickigkorv...) Under natten tänkte jag för övrigt: "men ALEXANDRA nu får du sluta klia, hur farligt kan det va!?" Jo rå så att... Kolla liksom, en lyxhydda i all enkelhet, utan väggar. Morgonsafari-gänget ser redo och lyckliga ut. Hej hej alla elefanter. Hej. En kul detalj ba. På tal om att det inte är ett I-land. Man får traska runt på järnvägarna hur som helst. Kul och farligt!? Man har alltid en kompis. Ja som sagt. Alltid en kompis. Det finns sådanahär godingar som man vill ta med sig hem, som skämtar och är fulla i fan och fast man inte förstår ett ord av varann så har man kul. Hon utmande mig bland annat på löp-race sista biten ner för trapporna. Ja jag säger då det.