Jag inser att jag på senare tid har satt igång en massa följetångs (hur fan böjer man det) här i bloggen. Jag som är skribent här inne tycker att det är ett himla trevligt sätt att jobba och hoppas att ni känner samma sak? Jag vill såklart inte veta om ni inte håller med, vill bara ha positiv feedback. SKOJAR! Idag är det i alla fall dags för mig att dela med mig av kapitel 2 äventyrsresan. Läs del 1 här! I kapitel två kommer ni att få följa ett gäng tjejer med stora leenden, blicka ut över mjuka dalar och spetsiga toppar. Det blir även en kossa och en massa varmt höstljus. Nu sticker vi. Tydligen så hade det regnat och snöat hela veckan innan vi kom, en typ av väder såg vi såklart inte röken av. Så när vi stod där och väntade på bussen till äventyrets andra dag, ja då kände vi oss välsignade och njöt vi av välbehag. Höstkyla som möter sol är oslagbart, det var vi eniga om. Jag vill genast hoppa in i bilden och ropa på tjejerna att dom ska stanna så att jag får ta en bild, framförallt så vill jag bara vara exakt där med just dem. Jenny och Lisa! (Jag saknar er.) I del 1 pratar jag om hur fint det var att vi hade en sådan fin känsla i gruppen. Snälla låt mig prata om det i alla delarna!? Att det kan kännas så naturligt att spendera nästan en vecka med tjejer man inte brukar umgås med? Tack! Rättelse från redaktionen: JAG SAKNAR ER ALLA + vår guide Sofia! Alltså ser ni hur vackert det är? Jag lade upp en likvärdig bild på Instagram, tyckte att den fick alldeles för få likes. Tycker att den här bilden på Jenny är så fin! Tänk att där går vårt lilla gäng i stora vida världen, jag tycker att man känner sig så mycket mer levande och skör när man vandrar bland mäktiga berg. Förstår ni hur jag menar? Här kommer kossan jag utlovade. Pausa det gör man så ofta man kan när man har detta som utsikt. Måste liksom stanna och ta in, det är så overkligt! Österrikiska alper och vyer är precis så vackra som de ser ut, ja kanske till och med lite vackrare live. Ett berg som hade storhetsvansinne, med all rätt. Kolla så vackert. Hade David varit med så hade under denna bild ingått info om hur högt samt namn på berget. Men nu var det jag som var reseledare och jag stannar vid att det är vackert. Behöver jag säga så mycket mer än att maten smakade bra även här? Efter vandring och lunch tog vi liften ned, det stod city-tur a Kitzbühel och vinprovning på schemat. Visste ni förresten att mitt favoritvin kommer från Österrike? Eftersom att det var fredag stannade vi för kaffe, bubbel och bellinis på ett himla härligt ställe. Och Kitzbühel var ju himla gulligt om ni frågar mig. Inte konstigt att minsta lilla stuga kostar 40 000 000 euro och att jag aldrig kommer att kunna bjuda in er att hälsa på mig i en stuga där!? Har ni några frågor eller funderingar?