Nyp mig stenhårt i armen tack! Igår gick jag till butiken och köpte Plaza som denna månaden har VÅRT vardagsrum som omslag. Det kan vara det sjukaste jag har varit med om. När jag gick och hämtade tidningen så liksom smög jag tillbaka med den och la den upp och ner i korgen. Ville inte skryta för alla i butiken. Ni förstår hur mallig och hybris-aktig man är när man tänker så va!? Att alla i butiken liksom ska se på en och tänka att ”oj är det där hemmifrån er?” Haha. Egtersom att jag så ödmjukt tassade runt i butiken kommer jag ta i från tårna och skryta på här. För fy tusan vad jag är stolt över detta repotage och tillhörande omslagsfoto. Jag har verkligen haft det som en hemlig dröm eller snarare tänkt, ”wow om ens hem hamnar i en inredningstidning, då jäklar har man det mysigt”. Tycker att det är större än att jag själv skulle vara på omslag. (Eller vänta, låt mig återkomma på den punkten. ?) Sen är det så mycket annat runt det hela som gör att det känns extra fint: 1. Att jag har pluggade ”konst och form” på Folkhögskola med drömmar om att jobba med design och inredning men liksom sorterade bort mig själv, trodde inte att jag var vass nog. 2. Jag har äntligen fått skapa mitt första egna hem precis som jag vill. Något jag har sparat pengar till och drömt om sen jag flyttade till Stockholm, ja egentligen ännu längre. Ett hem är en borg, den här borgen är mitt hem. Där trivs jag och samlar energi, ingen kan någonsin be mig flytta eller säga upp mitt kontrakt igen. (Eller, David?!) 3. Sist men inte minst. Vi rodde det i land, vi klarade det! Renoveringen var så jobbig för mig och David att vi höll på att bli tokiga på varann. Då känns detta som ett plåster på såren. Nu ska vi bara få vara och bo i vårt drömhem. Ni kan trycka på ❤️ nu så att jag känner att skrytet var mödan värt!
