Jag pratade med en klok människa häromdagen som när jag berättade lite om hur jag känner och tänker för tillfället och då sa hon: men Alexandra - du är helt slut, det är därför. Och så är det nog, bara det att jag blivit fartblind - det vill säga om jag jämför nu mot för en månad sen så är jag ju inte längre en zombie, om jag jämför nu mot när jag och Anja hade skrivit klart boken (då när jag låg och sov i 3 veckor i rad och mer eller mindre bröt ihop av tanken av måsten som till exempel att plocka ur diskmaskinen) ja då känner jag mig pigg. 😅 Men ser jag till det senaste halvåret så borde det rimligen vara så att det krävs mer än 4 helger av sovmorgnar för att hämta tillbaka kraft. Sen är det ju inte bara slitet med att få studion som har stressat mig, det är ju självklart sjukt läskigt och stressande att investera mer eller mindre allt man äger i ett och samma projekt. Känslan av att börja om från början är extremt närvarande. Ytterligare en faktor som stressar mig är att jag medan jag byggt en studio mer eller mindre helt försakat mina sociala medier. Det vill säga, låtit en del av mitt jobb få ligga vilande. Idag är konkurrensen om uppmärksamhet och följare så påtaglig att många gör vad som helst för att hålla engagemang i sina kanaler, förvisso något som jag aldrig skulle orka eller vilja vara med och bidra till, men at the end of the day sociala medier är idag en arbetsplats som kräver dig mer eller mindre dygnet runt och det är jag inte beredd att ge. Däremot ger det mig just nu känslan av att jag tappar på alla plan. Att jag borde kunna ge lite till. Det som är enormt härligt, det som ger mig massa energi är att vi äntligen börjar landa nere i studion. Både med upplägg, klasser, sista piff och känsla. Medlemmarna är helt och hållet underbara och jag längtar så tills jag kan börja presentera det för er lite mer ordentligt. Har liksom inte velat ta massa bilder, filma och marknadsföra innan det är klart. Känns som att det skulle ge lokalen en orättvis första presentation. Som det ser ut just nu är vi förutom mig ytterligare fyra instruktörer, det känns overkligt och helrätt. Personerna som jag inom en snar framtid kommer presentera lite närmre inom kort har jag handplockat, det är instruktörer som är otroligt duktiga i sin roller och står för samma höga kvalitet när det kommer till träning so än mig. Självklart håller jag absolut uteslutande mest klasser själv just nu, det gör att jag vissa dagar åker ner till studion strax efter 06 och antigen är där och grejar mellan klasserna eller åker hem och sen tillbaka 3 gånger på en dag. En salig blandning av tankar, för att skriva av mig och förstå min egen situation typ. Hur mår ni? Hur ser era liv ut mitt i mörkaste november?
