Sitter på tåg med riktning Anna dvs Göteborg/Hönö och fick plötsligt skrivsug, gäller att passa på då. Har nog egentligen inte riktigt något att skriva för jag känner mig så tom på ord och meningar och vill inte skriva om sorg hela tiden, vilket gör skrivandet komplicerat.Jag kan i alla fall berätta att det där kontraktet jag skrev om att jag hoppades på har gått i lås!!! Hurra! Med det sagt - jag signade kontrakt igår och ser så fram mot mitt nya uppdrag. Jag tror att ni kommer tycka att det känns lika klockrent och genialiskt som jag tycker. I våras firade jag 5 fina år på ELLE och suget på förändring har gjort sig mer och mer gällande. Mitt nya uppdrag ger mig vad jag tror är pirr. Sorgen som jag inte vill prata om hela tiden. Den blir värre ju mer veckorna går, det säger sig på sitt sätt självt eftersom att tiden sen vi sågs sist -mamma och jag blir längre och längre och med det saknaden större. Det är också nu som många börjar tro att det är ganska ok med mig ”det har ju ändå gott några veckor” men som sagt nä, det funkar inte så när någon så nära försvinner. Tillbaka till tåget. Jag och Anna brukar alltid ha den här helgen tillsamman i Juni. Har inte vetat vad jag orkat åka men nu känner jag att det ska bli så underbart fint att få träffa Anna, att få komma bort, samla kraft på Hönö - det är så mysigt där. Om kroppen tillåter blir det träning, bad, bubbel och skingrade tankar så att min arma själ får vila lite.Hej! Fint att få skriva lite här igen! 💘
