Igår morse vaknade jag för första gången sen i September utan att känna mig helt och hållet genomtrött - ja och ni vet ju redan att jag sover massa timmar varje natt så det behöver jag inte tjata om! En promenad hem från en mysig stund hos Frida gjorde att jag kände tankarna snurra om framtid och vilja. Att vilja orka igen. Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i exakt vad jag menar men när ens mående har varit väldigt platt länge är känsla av vilja ork så jävla stort och vackert. Jag liksom känner hur det brinner uppe i skallen igen av idéer och tankar om framtiden, minns inte när jag kände så senast eller jo det var nog egentligen någon gång för länge sen när jag och Anja jobbade som mest tillsammans. Jag kände att jag så gärna ville dela det med er, eftersom att ni alltid är så snälla och peppiga mot mig. Jag tänker också att det kanske, kanske finns någon därute som behöver ett par ord om att även om det känns mörkt och den där vändningen i livet känns väldigt långt bort så rätt som det är så är den där lilla stunden av ljus plötslig där och den lilla ljusglimten den ger så mycket kraft till att orka fortsätta!
