Var ju som ni vet hemma i Ulricehamn under julen. Det var så mysigt - fick träffa syskon och syskonbarn samt agera PT åt David som hade kli i kroppen och var avundsjuk på mig som kunde ge mig ut och springa. Det var så länge sen jag var hemma, gissa om jag njöt?! Ja och skogen, den tog vi väl hand om eller var det den som tog väl hand om oss, strunt samma vi spenderade mycket tid tillsammans - skogen och vi. Vi hade turen att uppleva den uppklädd i sin nyårsstass trots att det var julvecka - vit pampig blåsa med gnistrande kristaller. Sen for vi hem till gatan där vi bor. Utan en endaste plan för vare sig nyår eller dagarna fram till dess. Jag startade i alla fall nyårsförmiddagen med att ta Knut på en lång promenad. Anade blå himmel efter att ha blivit dränkt i en skur. Klädde på mig det glittrigaste varma jag kunde frambringa för att möta upp Linda och Martin på ett glas nyårsbubbel utomhus. En spontanare av bästa slag. Jag vågar påstå att det inte blir mysigare än såhär när allt som brukar vara, plötsligt inte är. Trots att ett brusning av vemod passerade från knoppen via kroppen och mynnade ut i lätta tårar - sorgen över att sakna sina vänner, så gick det ingen nöd på oss. Nejdå - skaldjur, ett riktigt pangvin och livet kändes inte så tokigt trots allt. Sist men inte minst - jag gick och blev 37 år gammal. (Undrar om detta är året då jag slutar visa legg på systemet och börjar bete mig som en vuxen?) Han enbenta killen lyckades servera mig fattiga riddare och kaffe på sängen - jag-vet-inte-hur... och så fick jag en present som är lite för bra för att vara sann, helt och hållet på ytlig nivå. Paketet däremot, är inte på ytlig nivå - han fick skarva. Men ni vet vad man säger - det är insidan som räknas. På tal om att räkna. Det var 18 bilder ledighet, men ingen har väl räknat?