Foto: Yoye Lapogian Jag tittade tillbaka i bloggen häromdagen. Läste ord jag skrev för många år sedan. Mycket har hänt, mycket har förändrats och mycket är precis likadant. Hittade bland annat denna text och kände att den är lika aktuell för mig idag som för över 5 år sedan när jag skrev den. Tyckte den förtjänade att postas igen. 19 juni, 2018 ”Så äntligen har det vänt! Långsiktighet trendar varenda sammanhang. Det gäller kläder, mat och träning. Träning är något vi, jag och alla andra moderna tjejer snackar om i långsiktighetens ära. Välja bort dieter och förbud. Träna lagom mycket och avsluta långpass med bullar och pizza. Samtidigt som det bjussigt förkommer en bit naket skinn som stramar över flexade muskler medan det festas loss på en proteinshake. Det finns ingen skam i att visa upp allt det onyttiga vi äter, men det är viktigt att poängtera hur man räknar kalorier. Det pratas om att träning ska vara lustfyllt och att det inte finns något tvång, samtidigt som det stoltseras med hur mycket man tränar. Allt samman i en gemensam strävan: Att inspirera på ett långsiktigt plan.Då händer det som alltid händer mig. Jag får nog. Blir mätt. Börjar tycka att budskapet känns dubbelt, samtidigt som det förlorar i värde. Effekten!? Jag tappar lusten att prata om det hållbara, vill inte bli förknippad med en trend, en kortsiktig och flyktig upplaga av det jag lever för. Jag vill vara en del av något som är genuint och leder till att skapa förändring. Kanske handlar det om att ordet helt plötsligt har vattnats ur och saknar grund, kanske handlar det om att jag måste sluta överanalysera.Vad är mitt problem? Handlar det mer om fenomenet trend än långsiktigheten i sig? Handlar det snarare om vem som sänder budskapet, än att budskapet blir sänt? Ser jag igenom de som slänger sig med orden, för att jag vet att det är så mycket hos avsändaren som inte rimmar med det som är långsiktigt för mig. Kraftfulla ord som ekar tomma!? Jag borde kanske istället inse att framåt är alltid rätt!? Är det kanske så att förändring måste bli en trend för att det ska hända något på riktigt, för att alla ska hitta dit?Långsiktighet för mig är:Träning baserat på hur det får oss att må!Fritt från före- och efterbilder!Sättet kroppen disponeras i social medier!Dieter och förbuds icke-existens!Att abs- och assbilder känns omodernt och skapar utrymme till att bidra till kroppshets!Fokus gällande träning handlar om hur vi utvecklas styrke- eller konditionsmässigt!Hur vi prioriterar i livet gällande: Vila och återhämtning. Sömn. Val av relationer (mår vi bra av dem vi har runt oss, har vi djupa eller ytliga vänskapsrelationer osv..). Hur mycket vi jobbar. Vad vi äter. Hur vi arbetar med vårt psykiska välbefinnande.I grund och botten tycker jag att träning och hälsa de senaste 10 åren har gjort ett enormt paradigmskifte. För att nämna några. Kvinnor tar för sig i gymet och ber inte om ursäkt för att de finns. En grön våg där vi äter rena produkter som vi vet var de kommer ifrån kan aldrig bli fel. ”Strong is the new skinny” är väl på något vänster också ett kliv mot förändring. Men! Viktigaste av allt, enligt mig, det vi kallar healtish och att vi i slutet på dagen är sanna mot oss själva. Det genuina är egentligen det enda som betyder något. Och just långsiktighet är alldeles för viktigt för att slita ut i form av en snabb trend. Låt oss vårda det väl.”
