När jag var liten hade mina föräldrar en sommarstuga i Tylösand, när den såldes fick jag följa med mina "extra föräldrar" och barndomsbästis Sophia ner för att fortsätta njuta av min bästa sommarplats på jorden. Somrarna i Tylösand handlade alltid om äventyr (med mina barndomsvänner Sophia, Lousie och Anna). Äventyr som gick från att leka i sanden till att gömma sig i Rhododendronparken för att tjuvröka livets första cigg och gå på beachklubb fast man inte var 16. Mina vänner, för två somrar sedan presenterade jag Tylösand för David som blev lika förtjust som mig. Vi njöt av klippor och sanddynor, landskapet där det råa möter det mjuka, salt möter sött, det lugna, det livliga. För att inte ta udden av vigseln i Italien har vi, David och jag, pysslat med hemlighetsmakeri. Men! Jag kan nu berätta att en helg i Juli gifte vi oss i smyg i ett litet kapell i Tylösand, då när värmen gjorde att klänningar klibbade mot kroppen, himlen släppte några tårar men mest var glad och solig för vår skull. Okej, låt oss ta detta från början. När man gifter sig utomlands är det bra att sköta själva vigseln hemma i Sverige (det blir himla meckigt med pappersarbetet annars). Vår första tanke var att få till en borgerlig vigsel i stadshuset här i Stockholm, snabbt in, snabbt ut. Ju mer vi diskuterade saken, desto mer övertygade blev vi om att vi ville göra något genuint, även om det bara gällde ett papper och jag insåg att det även kändes viktigt för mig att vigas av en präst med tanke på min kristna bakgrund. Efter många vändor kom vi på att. "Hallå, vi ska ju vara i Halmstad 2 veckor i sommar, låt oss leta reda på någon präst där." Vi letade och letade men alla präster vi fick tag på hade semester. En Halmstad-vän tyckte att vi borde höra av oss S:t Olofs kapell, vilket jag direkt såg som en omöjlighet, dels för att det är så otroligt populärt och dels för att det liksom har varit en hemlig dröm att gifta sig där sen jag var liten. När jag mejlade kapellet visade det sig dock att just den lördagen vi hade tänkt oss giftermål stod det ledigt. Enda lediga helgen på hela sommaren. För bra för att vara sant!!! Inte nog med det. Just den veckan vi planerade vigsel var Anja och Marcus, två av mina totalt tre tärnor, extra föräldrarna Pia och Robert, Tekla och Robin, Pamela och vårt kära toastpar, på plats och i närheten av Halmstad. Ja jag gråter nu när jag skriver, det känns liksom som att det var någon mening med att vi skulle få äran att ha den här alldeles hemliga vigseln tillsammans med några få älskade vänner, på en så pass betydande plats. Jag är tacksam för att jag har lyxen att ha vänner som gillar att vi ställer till med bus och över dagen som blev en av semesterns finaste. Jag är glad att det enkla blev så intimt/vackert och jag tycker att det är kul att jag fick testa två helt olika typer av vigslar och stilar. Tacksam för att Anja kan fläta krans och locka hår, över vår präst Gustavs stora hjärta, Pamela som fångar allt så vackert genom sin lins. Lycklig över att vi valde att engagera oss i något som vi egentligen kunde löst så mycket enklare. Njuter av att den musik som spelades nu är ett sountrack till den första halvtimman i mitt och Davids gemensamma liv. Tacksam över friden i kapellet, små buketter av brudslöja, stearinljus och en vänlig grönskas rika dräkt. Fotograf Pamela Hanné Jag tror inte att ni förstår hur nervösa vi var. Tänkte att det inte skulle kännas så stort, när det inte var på "riktigt" men jäklar vad vi var rörda och så kär jag var i min blivande man. Ja han såg också jäkligt kär ut. Vi gick in till "River flows in you - Yiruma" S:t Olofs kapell är så vackert och intimt. Jag kan exakt känna den frid och trygghet som vilar i väggarna när jag kollar på bilderna. Pamela har fångat det så fint. Under vigseln valde vi "Circle of Life - Elton John" och "Take my breathe away - Top Gun" Han är fin när han är rörd och jag är söt när jag är lycklig. Och det finaste ögonblicket någonsin, min älskade David! ILY! <3 Min bästa Louise fick träna på att vara tärna. Tekla och Robin som vi fick njuta av i Halmstad men som inte kunde vara med i Italien. Ja och Anja, Lily och Marcus. Fan nu sitter jag här och lipar, kanske för att jag tycker att det här gänget är rätt underbara och tycker att det är fint att de ser tagna ut!? <3 Barndomsbästis Sophia som vigde oss i Italien (JA det ska jag såklart berätta mer om när ni får Italienbröllis här.) Och mina underbara, inifrån-och-ut vackra extra föräldrar Pia och Robert. Våra älsklingar jublade och skrek när vi lämnade kyrkan till tonerna av den här favoriten som gav känsla av det som komma skulle. Det fick oss att må och känna enligt ovan! :) Jag tycker att denna bilden är magisk, vi är påväg ut ur kyrkan mot vårt gemensamma liv. Och den här säger allt. Det var så, så fint den där alldeles hemliga dagen i Juli! Världens vackraste nyblivna mamma med familj! (Alltså jag menar inte till Ellen hon är ju 6 år men Wilhelmina (ej med i bild) var ny.) Världens i särklass bästa toastpar, Johan och Therese. Ni kommer att få höra mer om dom sen. Här preppar dom för att ta emot det nygifta paret. Ja men klart att vi skulle springa ut med pompa och ståt. Märker att både jag och David har svårt att göra något halvdant, tur är väl det, allt blir så mycket härligare då! Han var så jävla snygg och jag så innerligt glad! A M O R E! Vad vi gjorde som avslut på vigseln förutom att bada nakna!? Det berättar jag i del 2. Sidenote: Therese, Johan, Robin, Tekla, Pamela, Anja, Marcus, Louise, Martin, Sophia, Pia och Robert. Jag tittar på dessa bilder och saknar er enormt och hoppas att vi snart kan kramas, dricka vin och leva sådär extra mycket som man gör när man upplever livet med sådana som man älskar, jag är så tacksam över er, allt ni är och ger.
