Nämen hejsan på er! Här kommer det bröllopssnack, så scrolla genast förbi om du vägrar att läsa. Känner dock att jag är på mitt skojfriskaste humör idag och att ni, om ni scrollar, kommer missa rolig läsning. Jo såhär. Vi (jag och David) hade faktiskt som plan att skicka ut inbjudan på studs. Det vill säga, skita i save the date. Men eftersom att hon som ska gifta sig (jag) och formgivaren till inbjudan (Hannah) håller på att tillverka en bok tillsammans så ligger de nu efter i sin kreativa process. Med tanke på att tjejerna jag just nämnde (Alexandra och Hannah) är petnoga, kändes det därför lika bra att hiva iväg en ”spara datum” så att alla som ska komma på bröllis, hinner spara para. David har lite lämnat detta uppdrag i förtroende till mig och Hannah, därav rubriken. I utbyte så får han bestämma vilka som är bjudna. Känns väl som en bra deal? Ja men som sagt, när Hannah började kolla på det där med tryckeri för inbjudan så hade hon spanat in sig på sin favorit Diagloo, när de fick höra att vi båda är lite lätt estetiskt skadade så sa de att vi gärna fick komma och hälsa på för att bolla våra idéer och typ smeka pappret och provsmaka kuvertklistret. (NÄ SKOJAR, men ni fattar!?) Sagt och gjort. I fredags tog två idioter varann i hand för att hjälpas åt i jakten på den perfekta inbjudan. Snoka om ni vill. Ni kommer inte kunna lista ut ett endast dugg tror jag. Ja men här satt jag och såg gullig ut. Gissar att jag tänkte att det skulle få ner priset på beställningen. Ändå himla lågt av mig såhär i feminismens tider att jobba så!? Här kommer han vi försöker lura. Ser ut som att han nästan har gått på det. Oavsett vad så vill jag att vi ska vara kompisar. Döds-skön! Min alldeles supergulliga och proffsiga formgivare. Hon är singel. Så ni kan se detta som en chans att bjuda ut henne på dans, så att det nästa gång är er bröllopsinbjudan hon formger. Hon har ej bett mig skriva detta, så vi får se om jag blir utan formgivare nu.