Det gör nästan lite ont att skriva det här inlägget. För vet ni, jag känner mig så orolig över den trötthet och ångest jag känner just nu. Har haft ångest konstant i två veckor, är inte sugen på någon mat och känner mig allmänt ganska låg. Blir stressad av tanken på att ta ansvar för både jobb och hem, blir tokig när folk hetsar i sms och på mejl. Jag tycker att det är jobbigt att jag ser lika glad och bubblande ut som jag brukar, men känner det som att jag går runt och bär på ett stort mörker som ingen kan förstå, som jag inte kan förklara. En förlamande känsla, jag vill bara vara glad. Njuta av det äntligen har lugnat ner sig. Jag har en helt och hållet oplanerad helg och har tackat nej till alla varianter av extrauppdrag och diverse event kommande veckor, jag hoppas och tror att en omställning i tempo ska göra gott för mig och få mig att kvickna till igen. Håller tummarna för det och så önskar jag er en underbar helg! Kram från en klen Kamperhaug
