Jag gjorde en riktigt ordentlig rensning i min mejl förra veckan. Oj vilken nostalgitripp det blev. Några timmar senare hade jag gått igenom två perioder av hjärtesorg och fått påminnelse om att jag har varit älskad av och älskat på olika sätt, i olika perioder av livet. Jag har sett hur mitt sätt att utrycka mig till viss del har förändrats, men att jag i grund och botten hittade min ton för länge sen. Jag har insett att jag är och alltid har varit en känslig person, med vilja att göra väl, men att tiden format mig och gjort mig tuffare. Gjort att jag vågar stå upp för mig själv. Jag har läst igenom inlämningsuppgifter från åren på högskolan, upplevt samma stresspåslag bara genom att minnas. Jag har gått igenom en riktigt ordentlig livskris. En livskris som i sin tur gjorde att jag tog beslut om att flytta till Köpenhamn för att plugga. Jag har letat boende, både här och där. Sökt mitt första jobb "riktiga" jobb. Tröttnat på det, sökt mig vidare, gått på intervjuer. Jag har tålmodigt väntat på svar som aldrig kom. Glömt att svara på mejl för att det är för mycket. Jag har tagit beslut om att säga upp mig, gå min egen väg. Prova lyckan som egen företagare. Låtit drömmar bli till verklighet. Genomfört planer av detaljer som i slutändan skapat något så mycket större än jag vågat hoppas. Jag har hoppat högt av glädje över förfrågningar från varumärken jag bara vågat drömma om, över intervjuer jag aldrig trodde jag var intressant nog för. Gråtit över mejl med pepp och tacksamhet för att någon upplever att jag gör skillnad. Jag har tagit små steg som har format mig som person, beslut som gör att jag kommit dit jag är idag. Jag har vunnit diskussioner. Fått besked som gör ont. Jag har skvallrat med vänner, planerat möhippor, köpt katter. Bokat biljetter till nära och långt bort, till fotboll och Beyonce. Hotell och överraskningar. Jag har hunnit leva och lära. Sörja och förlåta. Hoppas och tro. Det är ibland lätt att glömma. Om ni gillar den här typen av inlägg och vill veta mer om min bakgrund kan ni läsa det här