Så sitter man här framför datorn och summerar ett helt år på några timmar, ett helt år blir ett inlägg, som scrollas förbi på någon liten minut. Sjukt när man tänker på det, på det viset. Det är med andra ord ganska exakt ett år sedan jag skrev detta. Jag var i ärlighetens namn inställd på att jag enbart skulle minnas året med glädje. Jag har känt sådan enorm tacksamhet över allt jag har fått uppleva och att jag för första gången på 3,5 år kunnat ta ut en liten lön och genom det känt mig lite mindre ängslig, eller som vissa skulle sagt; mindre som lilla Nasse. Utöver det har härliga saker pågått i fröken Kamperhaugs un-officiella liv. Typ som att jag rev av ett litet frieri och började planera bröllop, till exempel. Men! När jag väl började bläddra igenom bilderna från året inser jag att min kraft var så gott som slut i våras och somras. Jag upplever att stressen har legat så konstant att den påverkat mitt minne. Det hörni, det är himla läskigt. Jag vet att jag tog beslut om att lugna ner tempot och prioritera mig själv under hösten, då när jag kände mig som mest stressad och gick med gråten i halsen mest hela tiden, fast att jag borde varit glad. Att prioritera mig, skulle innefatta att få till träning som kändes kul och inspirerande, umgås mer med familj och vänner och såklart tacka nej till uppdrag i större utsträckning än jag hade gjort på länge. Under hösten har jag faktiskt har lyckats ta tag i mina prioriteringar, vilket är en himla tur annars vet jag inte vad som hade hänt. Jaja. Låt oss kolla igenom mitt lilla plock (SOM HAR TAGIT HELA DAGEN ATT GÖRA!) Så för guds skull glöm ej att trycka på hjärtat innan du lämnar inlägget! ❤️ FRIERI OCH BÖRLLOPSPLANERING Ja men vi får ju se till att börja med det bästa först! Jag fick ju för mig att jag är den typ av kvinna som friar till min kille. Jag tassade snällt till Mumbai Stockholms lilla ateljé för att välja min egen ring. Sådan lyx. När man tänker på saken på så sätt borde väl all världens kvinnor vilja fria!? Tog med den där David på en lite weekend till Västergötland för att fira 5-års dag och eventuellt fria. På den här restaurangen skulle vi ha käkat lunch, men den var inte öppen så mannen som jobbade där fixade ostfrallor till oss. Perfekt. Och där borta går han (D) och vet inte om, att inom 10 min så kommer jag fråga om han vill vara min? Du kan såklart läsa mer om när "Han sa ja!" och "Frieriet Del 1" och "Del 2" Alltså det var så mysigt och perfekt för oss. I våra träningskläder, i lä, en solig vårdag! (Ps. Sjukt ändå, att jag gav adidas utrymme i bästa sändningstid utan att ta betalt, skulle Alexandra 2019 aldrig göra.) Det här är fortfarande overkligt. Ja sen firade vi såklart hela kvällen, på Bjertorps slott med Champagne och en av 2018-års godaste middagar. I somras började vi i smyg-reka om det kanske eventuellt finns ett litet ställe för oss att hålla bröllopskalas på i Italien. Typ i den här lill-stan. Det gjorde det såklart. Ni kan ju tänka er hur mycket mysiga gårdar det finns, det här bara ett av alla pärlor, obs inte här som vår fest ska hållas. Ja sen bar det raka spåret till Elsas ateljé för att leta klänning. Jag visste på studs att jag vill ha en vintage. Om du vill läsa mer om det besöket så kan du klicka in här. Gulliga, underbara Elsa som är ett proffs där i sin lilla fluffiga oas, eller ja jämt. Sen satt jag plötsligt här och letade efter papper till vår inbjudan! SJUKT! Nu börjar det verkligen brännas! VÄNNER OCH FESTLIGHETER Året inleddes med dunder och brak. Jag hade styrt världens fest och folk var på riktigt taggade till tänderna. Med all rätt, skålart. Vi hade tema på "Release your inner godess” och rätt som det var dök det upp en dragqueen som körde en sådan jävla show. Vi avslutade det hela på gayklubb tills benen inte längre bar oss! Då i maj när vädret visade sig från sin bästa sida och man inte visste om det var sommarens enda varma dagar och ville passa på att ta hand om varenda sekund. Ja exakt då levde jag och Anja livet såhär. Vi var bjudna på Klaras 30-års kalas som hon höll tillsammans med Sotar’n! Starkt år gällande festligheterna det inser jag nu. Tror inte att det enbart var värmen som gjorde att jag kände mig stekhet. ??? Typ helgen efter åkte jag och Anja till Göteborg, fortfarande i samma mood. "Man vet inte hur länge vädret håller i sig". Vi mötte upp Sara och Anna. Vi fyra tycker att bubbel är lika gott, samtidigt som det är hård konkurrens om vem som älskar livet mest. Resten får ni räkna ut själva. Ja sen har vi ju den här lilla kvartetten också. Oj som jag är tacksam över att vi är både vänner och kollegor. Bokskrivargänget, 2018-års mest perfekta team. När Petronella var hemma för någon vecka sedan så passade jag såklart på att träffa henne. Kan ni tänka er att hon i somras flyttade ner till Italien för att spela fotboll med Juventus, bästa mina öron någonsin har fått höra. TRÄNING OCH SÅNT Först ut på det här temat är ju ändå att jag signade ett ambassadörskap med adidas. Jag är så otroligt både stolt, glad och tacksam över det. Exakt såhär skrev jag när det hela var signat och klart. Jag tränade i vanlig ordning mina kära adidas runners.. Och letade febrilt efter min egen träningsmotivation i varenda buske. Den var ingenstans. Jag hade desto lättare att motivera andra. Min och Anjas träningshelg här i Stockholm blev fullbokad direkt... Och på Night Fighten var klasserna fulla och tjejerna helt och hållet ljuvliga. Sen helt plötsligt när det blev semester och jag kunde träna tillsammans med David och ha detta som mitt gym började motivationen sakta men säkert smyga sig på. Jag sprang mitt enda lopp "tjejmilen" och försökte lura med mig Anna på en svängom, hon som hatar att springa. Vi kom slutligen fram till att hon skulle göra sig bättre som bubbeldrickande hejarklack. En medalj är alltid en medalj! Jag fick uppleva Europa med min adidasfamilj och lärde känna tjejer som jag snabbt kom att älska! Jag startade en tjejträningsgrupp med tjejer som jag inte kände så väl, men som gett mig ett gott intryck. Jäklar. Jag har fanimej riktigt bra magkänsla. Det visade sig att jag har hittat guldklimpar SOM JAG TYCKER OM JÄTTEMYCKET OCH INTE FÖRSTÅR HUR JAG HAR KUNNAT KLARA MIG UTAN! Jag har åkt ut till Haninge på måndagsgymnastik för att Madde tvingade mig till det. Hela den grejen har varit en stor del i att jag har hittat tillbaka till träningsglädjen igen. Ibland är det bra att ha vänner som tvingar en till saker. Ja men sen var det ju den där springturen i Paris med dessa godingar, den minns ni alla! STUNDER SOM HAR SKAPAT MINNEN OCH VÄCKT KÄNSLOR Året inleddes med det värsta ögonblicket jag någonsin har upplevt. Jag fick se på när David fick en smäll mot huvudet och sjönk ihop livlös på isen. Jag skrev det här. FY FAN värsta minuten i mitt liv, jag kommer aldrig att glömma. Knäpp som han är åkte han med för att spela VM i Ryssland bara några dagar senare. Njuter så av den här bilden. Hans glädje och livfullhet. Älskling! Jag älskade i vanlig ordning vår balkong och bjöd så ofta som möjligt in till bubbel där. Detta var en extra mysig kväll tillsammans med Linda. En sådär extremt lyckad och härlig middag hemma! Gott vin och samtalsämnen som inte tar slut. Ljuvligt. Midsommarfirandet i år är bland de mest idylliska jag upplevt. Bilden som Anja tog på mig där vi kom fram till att jag var tvungen att ta av mig byxorna för att dom inte passade och jag låg i string och skjorta på Djurgården. Vad gör man inte för konsten. Vädret briljerade och jag vet inte hur många kvällar vi (jag) packade med picnic ner till Årstaviken. Jag lagade den inte så ofta själv dock. Louise bjöd ut och tog hand om mig i deras stuga. Minns hur sliten jag var när hon gjorde det och hur tacksam jag är/var över att hon märkte och liksom ville rädda mig lite. En spontanmiddag som var så spontan att vi åkte raka spåret från stranden till restaurangen i badshorts. Stan bubblade, vindarna var ljumma och David söt. Den kvällen minns jag väl. Jag minns också min väldigt härliga överraskning med Staycation på hotell J. Vi klädde upp oss, drack bubbel och var liksom flirtiga som riktiga sommarkatter. Fan så härligt det blir när man anstränger sig för varann ibland. Den här morgonen var också helt underbar. David hade stekt pannkakor och köpt hur mycket bär som helst. Himlen som var blå och solen som fick hjärtat att inte vilja sluta slå. Den här pärlan i Italien. Vi vandrade upp över sluttningarna och jag gnällde över hunger, så dyker det här stället upp. Vi körde dags-tipsy-ness och njöt så in i. Sträckorna vi vandrade var så vackra att det är svårt att beskriva. Har jag sagt att jag älskar Italien? Jag köpte sparkdräkt och har aldrig känt mig snyggare och det märktes för jag har aldrig fått så mycket frågor på ett plagg. En sådär patetiskt perfekt avslutning på en semester. Nästan så att man stör sig! Sen är det NI! Hur ni försvarar och backar mig när jag blir arg och känner mig påhoppad. Hur ni peppar mig och får mig att känna att jag bidrar med något. Minns så väl att er kärlek fick mig att gråta så att jag skakade! Det är riktigt vackert. En kväll när David var riktigt trött och jag var på bushumör, blev han så less på mig när jag skulle hålla på att fota till bloggen. Vilket jag såklart tyckte blev ännu roligare dagen till ära. Sensommar på Urban Deli, då ligger det där, livet i små skålar. En mycket bra stund med världens bästa Pizzoni. Senare på kvällen blev vi så arga på varann, men det gick som tur var över på 20 minuter. Ytterligare helt och hållet underbara dagar hos Louise och Martin. När jag tittar på detta nu känns det som att det aldrig har hänt, fy tusan så vackert det är. Slå den här sjuka picnicen om ni kan. Känns som att jag var nära att konkurrera vilken pröffsinfluncer som helst med den. Sen firade vi... för här hade jag i princip fått kontraktet med adidas helt klart. Jag var så glad. Ja jag vet, det syns. Sen blev jag bad ass och köpte el-scooter. Den har förgyllt mitt liv sen första sekund. Jag och David tog bussen ut till Ingarö och blandade o’boy med varmt vatten. Min älskade Elisa och hennes ganska nykläckta familj kom upp till Stockholm och lät mig njuta av dem åtminstone för en dag. En lunchtur med rosa himmel och helt underbart sällskap spar jag i mitt minne för alltid. RESOR Det vackraste man kan uppleva. Sri Lanka i solnedgång. En helt och hållet utsliten Kamperhaug. Genomskillning, med svullet ansikte, små ögon och konstant huvud- och ryggvärk. När hon väl piggnade på sig lite, fanns det bara en sak i sikte. Surf! Och massor av solskyddsfaktor!!! BLEKFIS! Sen blev det mest såhär. Slappa och sova. Min absolut vanligaste önskan det 2018 har varit mer sömn och jag har tagit varenda tillfället som bjudits. De sista dagarna började jag äntligen känna mig levande igen! Ett något mer utvilat face. Under sommaren bar det som ni redan vet av till Italien för att njuta av god mat och leta ställe för giftermål. Allt är SÅ gott! Allt är SÅ vackert! Cyklade omkring, stannade upp, tittade runt. ANJA OCH ALEX - ALLT ÄR BRA Ja sen har vi ju min kära partner in crime. Hon som jag har skrattat och busat med, varit jäkligt irriterad på, rådfrågat och spenderat vareviga dag förutom semestern med. Hon som är så lik mig så att jag blir mörkrädd och som är bestämd så att det visslar om det. Mamin som är ett proffs på sitt jobb och en ängel till kompis. Hon som jag det här året kommer utse till årets kollega och klippa! I LOVE YOU ANJA FORSNOR! Ja men just ja. Den här bilden la vi upp den 3 januari förra året och berättade att vi skulle släppa podd. Kommer ni ihåg? Ja och här är ju våra kära poddbild som Hanna Skoog har plåtat, podden som är en av de jobb jag känner mig mest tacksam och stolt över. Om ni inte har börjat lyssna än är det dags att sätta igång nu. Klicka in här vet jag. Sen blev vi finpiffade av Felicia för att inte skämma ut oss i egenskap av bonntöser på ELLE galan. Snart är det dags igen. Längtar! Vi hade ett gemensamt projekt med Läkarmissionen som handlade om att stoppa könsstympning. Hoppas verkligen på fler likvärdiga projekt under detta året. Vi var i London och trotsade vår trötthet för att få några kilometrar i våra ben. Vi plåtade en kampanj för adidas tillsammans. Vi gick till frisören samtidigt. Och så bjöd vi in våra följare på tjejkväll till ”vår” salong, Creative Headz. Vi åt lunch på stan lite för länge och för ofta, samtidigt som vi fortsatte bli fångade på bild av världens bästa Skoogis. Vi sprang hand i hand på midsommar. (Istället för att springa hand i hand med våra killar, de fick istället fota oss.) Vi snoffsade till oss för att göra stan i Göteborg och sälja kläder på loppis. Vi lurade skiten ur folk genom att finta med den här bilden. Ingen kunde gissa vem av oss som var gravid. Vi var med och föreläste på invigningsveckan av adidas nya studio. Sen berättade vi om den stora och glada nyheten - VÅRT BOKKONTRAKT! Jag fortsatte att jävlas med Anja. Ta bilder när hon sover mm, det var såklart bara en liten deltalj sett till vad hon har fått stå ut med under året! Vi forsatte att passa ihop outfit/hår/kroppsformsmässigt. Vi passade på att plåta varann när vi var ute och plåtade bok. Jag lyckades efter flera månaders tjat övertala Anja att hon också skulle börja åka scooter. Nu är hon nästan lika cool som mig och det älskar jag! Vi annonserade efter hjälp att hitta lokal till oss och Fia. Vi hade julavslutning med våra AB! Ja och såklart! Vi firade nyår ihop! Då kan ju inte kommande år bli annat än bra? Visst! Så med det sagt vill jag önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och tacka för att ni är här hos mig. Jag är så tacksam för var och en av er, för att ni är så otroligt kloka, roliga och vänliga. Jag säger som jag brukar: ”Vad vore Kamperhaug i all sin glans om inte ni underbara supporters fanns”. Kärlek till er och stor kram!